Huvudsakliga indikationer för D dimer:
• Misstanke om venös tromboembolism (VTE)
• Djup ventrombos (DVT)
• Lungemboli (LE)
D dimer används endast vid låg eller intermediär klinisk sannolikhet, bedömd med validerade scores (t.ex. Wells). Ett negativt D dimer i detta sammanhang talar starkt emot VTE och kan möjliggöra att avstå vidare bilddiagnostik. [12]
Misstanke om disseminerad intravasal koagulation (DIC). Ingår som en del i samlad laboratoriebedömning (tillsammans med trombocyter, PT/INR, fibrinogen)
Förhöjd D dimer stödjer pågående koagulation och fibrinolys men är inte diagnostisk i sig.
Situationer där D dimer kan ha begränsat värde:
• Inneliggande eller svårt sjuka patienter
• Äldre patienter
• Graviditet
• Pågående malignitet, infektion, inflammation eller postoperativt tillstånd
I dessa situationer är falskt positiva värden vanliga, vilket begränsar analysens kliniska användbarhet.
Viktiga principer:
• Förhöjd D dimer kan inte användas för att ställa diagnos
• Negativ D dimer + låg klinisk sannolikhet = VTE osannolik
• D dimer stiger med åldern och åldersanpassade beslutsgränser används.