Natrium är den dominerande katjonen i extracellulärrummet och bidrar starkt till blodets osmolalitet. Natrium är därför viktigt för att upprätthålla volymen av extracellulära vätskan.
Normal kost innehåller 100-150 mmol/L natrium dagligen som absorberas nästan fullständigt. Behovet att täcka obligata förluster vi a njurar, hud och mag-tarmkanal är mindre än 10 mmol/dag. Utsöndringen sker normalt huvudsakligen via njurarna och regleras genom renin-angiotensin-aldosteron systemet, kortisol, samt natriuretiska peptider. Endast mindre mängden förloras via huden, men vid stark svettning kan förlusterna den vägen bli betydande och leda till negativ natriumbalans.
Hypernatremi kan bl.a. ses vid minskad glomerulär filtration (akut eller kronisk njursvikt), ökad mineralkortikoidaktivitet, vattenförluster (diarré, brännskador, diabetes insipidus, osmotisk diures, behandling med loopdiuretika), eller vid bristande vattentillförsel (till ex. hos hospitaliserade patienter).
Hyponatremi förekommer bl.a. vid kräkningar, diarré, fistlar, dränage, behandling med diuretika, brist på mineral- eller glukokortikoider, brännskador, kraftig svettning, hypotyreos, syndrom av översekretion av antidiuretiskt hormon, hjärtsvikt, njurinsufficiens, nefrotiskt syndrom, levercirrhos.
Analys av S-Natrium används för att få information om kroppens salt-vatten- och syrabas-balans, men ger ingen information om mängden natrium i kroppen.