Cervix och vagina:
Vagina har en riklig normalflora som uppvisar stor variation mellan individer. Den påverkas också av många faktorer, t ex hormoner och läkemedel. Anaeroba bakterier dominerar, hos kvinnor i fertil ålder förekommer mest laktobaciller. Cervixkanalen är normalt steril. Allmän odling är av litet värde från dessa lokaler. I stället bör diagnostiken inriktas på specifika patogener som GBS, gonokocker, klamydia, syfilis, tuberkulos, urinodling. I undantagsfall kan allmän odling vara indicerad, t ex hos små flickor med flytningar kan man ofta odla fram luftvägspatogener.
Beta-hemolytiska streptokocker grupp B (Streptococcus agalactiae, GBS) ingår i normal tarmflora och koloniserar också urogenitala slemhinnor hos 20-30% av fertila kvinnor. Hos nyfödda kan bakterien ge upphov till allvarliga infektioner. Smittan kan ske i livmodern eller efter förlossningen. Incidensen för tidigt debuterande neonatal GBS-sepsis ligger i Sverige på ca 0,5/1000 födslar. Gravida kvinnor odlas inte rutinmässigt (förutom den urinodling som tas på alla gravida). Vid förekomst av riskfaktorer utförs riktade odlingar enligt rutin från kvinnoklinik.
Uretra och prostata:
Normalt är urinvägarna sterila. Yttersta delen av uretra är dock alltid koloniserad med bakterier från normal hud-, tarm- och genitalflora. Allmän odling härifrån har mycket litet värde, men riktad diagnostik som GBS, gonokocker, klamydia, syfilis, tuberkulos, urinodling är betydligt bättre. Vid kronisk prostatit ger urinodling (eventuellt tagen före och efter prosStata-massage via rektum) bättre mikrobiologiskt utbyte än enbart odling från sekret.