Kalprotektin är ett calcium- och zinkbindande protein som förekommer framför allt i neutrofila granulocyter. I serum ökar kalprotektinnivåer vid infektioner och inflammatoriska tillstånd.
Vid inflammatoriska tillstånd i tarmen migrerar granulocyter till tarmlumen och ökar kalprotektin i faeces upp till tusenfaldigt. Tack vare sin höga stabilitet kan kalprotektin mätas i faeces. Kalprotektinmätningar kan användas vid utredning av misstänkt inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Vid låg misstanke om inflammatorisk tarmsjukdom talar ett normalt F-Kalprotektinvärde mot inflammatorisk sjukdom. Ett förhöjt värde motiverar ytterligare utredning. För diagnos av inflammatorisk tarmsjukdom krävs endoskopisk och/eller radiologisk undersökning.
Kalprotektin koncentrationer < 50mg/kg feces kan med stor sannolikhet utesluta IBD medan nivåer > 50 mg/kg tyder på IBD . Förhöjda kalprotektin nivåer i feces korrelerar ganska väl med graden av inflammation men säger ingenting om själva sjukdomen och var i magtarmkanalen den är lokaliserad. Ett kalprotektin nivå > 50 (50-150) mg/kg kräver vidare utredning med andra metoder i första hand med koloskopi. Barn > 4 år har samma referensintervall som vuxna, < 50 mg/kg medan barn < 4 år har betydligt högre nivåer av kalprotektin i feces. Hos nyfödda, friska barn har värden > 300 mg/kg beskrivits.
Kalprotektin i feces kan förutom vid diagnostik även användas vid uppföljning av behandlingseffekten hos patienter med IBD, för att kunna bedöma recidiv risken under klinisk remission.