EBV-ak

Mikrobiologen
  • Vakuumrör med gel

    Provrör
    Volym 4 mL
    Tillsats Gel+koagulationsaktivator
    Märkning Gul propp
    Prod. nr. 25047201
    Beställs på Länsförsörjningen

Remiss

Klinisk mikrobiologi / Herpesgruppens virus.

Provtagning

Minst 1 mL blod i gelrör (gul propp) eller rör utan tillsats (röd propp).

För säker bedömning behövs oftast prov från både akut- och konvalescentfas (för att se titerutveckling).

Kapillärprov

Microtainerrör med gel, (gul propp). Minsta mängd serum 200 µL.

Provhantering

Prov centrifugeras i 10 min.
Förvara och transportera provet i rumstemperatur eller kyla.

Svar/Bedömning

Svaras med förklarande kommentar.

Faktorer som påverkar undersökningens prestanda

Prover från patienter som behandlas med heparin kan vara ofullständigt koagulerade och förekomsten av fibrin kan ge upphov till otillförlitliga resultat.

Kraftigt hemolyserade prover kan inte användas.

Prover som är uppenbart mikrobiellt kontaminerade kan inte användas.

Svarstid

EBNA-screening besvaras inom 3 dagar. EBNA-ak analyseras alla helgfria vardagar. Eventuell ytterligare analys med EBV VCA-ak utförs 2 gånger/vecka.

Metod

Påvisning av specifika antikroppar med CMIA-teknik (enzyme immunoassay). Vid beställning av EBV-ak görs på laboratoriet först en screening genom analys avseende IgG-antikroppar mot viruskärnantigen (EBNA). Positiva EBNA IgG över en viss nivå talar för tidigare genomgången infektion och svaras ut utan vidare analys. Negativa och svagt positiva prover analyseras även avseende IgM- och IgG-antikroppar mot viruskapsidantigen (VCA).

Utförande laboratorium

Klinisk mikrobiologi, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Medicinsk bakgrund

Epstein-Barr virus (EBV) ingår i herpesvirusfamiljen och ger livslångt bärarskap, dvs virus ligger kvar latent i kroppen efter primärinfektionen. Hos barn är primär EBV-infektion oftast asymtomatisk eller mild men kan hos ungdomar och vuxna orsaka körtelfeber, mononukleos. Den kliniska bilden vid mononukleos karakteriseras av tonsillit, lymfadenopati, feber, trötthet, splenomegali, leverpåverkan och lymfocytos med atypiska lymfocyter. Hos immunkompetenta personer diagnostiseras en primär EBV-infektion bäst med serologi, medan en primär eller reaktiverad EBV-infektion hos immunsupprimerade personer bäst diagnostiseras med viruspåvisning (EBV-DNA) i blod. Dock bör viruspåvisningen kompletteras med serologi om personens serologiska EBV-status inte är känt.
Förutom vid misstanke om primär eller reaktiverad EBV-infektion kan analys av EBV-antikroppar vara indicerat för bedömning av EBV-bärarskap inför t ex transplantation.