Epstein-Barr virus (EBV) ingår i herpesvirusfamiljen och ger livslångt bärarskap, dvs virus ligger kvar latent i kroppen efter primärinfektionen. Hos barn är primär EBV-infektion oftast asymtomatisk eller mild men kan hos ungdomar och vuxna orsaka körtelfeber, mononukleos. Den kliniska bilden vid mononukleos karakteriseras av tonsillit, lymfadenopati, feber, trötthet, splenomegali, leverpåverkan och lymfocytos med atypiska lymfocyter. Hos immunkompetenta personer diagnostiseras en primär EBV-infektion bäst med serologi, medan en primär eller reaktiverad EBV-infektion hos immunsupprimerade personer bäst diagnostiseras med viruspåvisning (EBV-DNA) i blod. Dock bör viruspåvisningen kompletteras med serologi om personens serologiska EBV-status inte är känt.
Förutom vid misstanke om primär eller reaktiverad EBV-infektion kan analys av EBV-antikroppar vara indicerat för bedömning av EBV-bärarskap inför t ex transplantation.