Med osmolalitet avses koncentrationen av lösta partiklar som bidrar till lösningarnas osmotiska tryck. Osmolaliteten i plasma beror av natrium, klorid, bikarbonat, glukos och urea och regleras av hypotalamus via antidiuretiskt hormon (ADH). ADH stimulerar njurarna att koncentrera urinen.
U-osmolalitet används för att bestämma njurarnas koncentrationsförmåga. För värdering av U-Osmolaliteten krävs information om patientens vätsketillförsel, aktuella urinvolymer och ödem. Bestämning av U-Osmolalitet bör utföras under standardiserade förhållanden i morgonurin efter 8-10 timmar vätskekarens.
Sänkt U-Osmolalitet förekommer framförallt vid diabetes insipidus, tubulär skada i njurar, hypokalemi, hyperparatyreoidism med hyperkalcemi. Beställningen är indicerad vid utredning av polyuri och vid misstänkt tubulär skada i njurar.