Med osmolalitet avses koncentrationen av lösta partiklar som bidrar till lösningarnas osmotiska tryck. Osmolaliteten i plasma beror av natrium, klorid, bikarbonat, glukos och urea och regleras av hypotalamus via antidiuretiskt hormon (ADH). ADH stimulerar njurarna att koncentrera urinen.
Förhöjd S-Osmolalitet förekommer oftast vid hypernatremi men även vid höga nivåer av glukos, urea och andra substanser som etanol, metanol och etylenglykol. Förhöjd S-Osmolalitet beror ofta på vätskebrist på grund av otillräckligt tillförsel eller ökade förluster. Sänkt S-Osmolalitet förekommer vid hyponatremi som vid hjärt-njur- eller leversvikt.
Beställning av S-Osmolalitet är indicerad vid hyponatremi, vid njur-och leverinsufficiens och intoxikationer.