Filarios orsakas av en rundmask som överförs via insekter. Masken utvecklas i lymfsystemet. Den producerar mikrofilarier som uppträder i det perifera blodet vid olika tider på dygnet, beroende på art (i huden för vissa arter). Mikrofilarier påvisas genom mikroskopi av blod eller hudbiopsi, "skin snips". Skin snips måste undersökas omedelbart varför provtagningen ska ske på infektionskliniken, tel 010-242 21 04.
Leishmaniasis orsakas av protozoer som överförs av sandflugan. Det finns tre huvudformer: visceral, kutan och mucocutan med olika utbredningsområden och olika klinisk bild.
Strongyloides stercoralis: Eosinofil, ospecifika gastrointestinala besvär. Hudutslag, subkutan larvmigration kan förekomma. Vid hyperinfektion: feber, diarré, dyspné, buksmärta, hosta med mera. Det är synnerligen viktigt att ange kliniska och epidemiologiska data.
Trypanosomiasis överförs av tsetse-flugan i Afrika (Afrikansk sömnsjuka, T. gambiense eller T. rhodesiense) och skinnbaggen i Syd- och Mellanamerika (Chagas sjukdom, T. cruzi). Parasiten förökar sig i blod och lymfa och tar sig, om obehandlad, till nervsystemet.
Trypanosomiasis (amerikansk) eller Chagas sjukdom finns i Central- och Sydamerika och kan uppträda i olika sjukdomsformer. Den orsakas av Trypanosoma cruzi, ett encelligt urdjur (protozo) med en invecklad livscykel. Reservoaren är mindre däggdjur och smittan överförs till människa via blodsugande skinnbaggar.
Trichomonas vaginalis är en protozo som är sexuellt överförbar. Symtomen hos kvinnor är illaluktande ofta riklig gulgrön, gasbubblig ibland blodtillblandad flytning. Slemhinnorna är ofta rodnade och svullna med små punktformade blödningar. Vulvairritation, klåda, sveda och miktionssvårigheter är vanliga symtom. Distala buksmärtor kan förekomma. Försämring ses vid menstruation och graviditet. Infektionen är asymtomatisk hos 10-50 % av kvinnor och oftast hos män. Hos män kan T. vaginalis orsaka uretritsymtom, men har även rapporterats som orsak till epididymit och prostatit. Neonatala infektioner orsakade av T. vaginalis är sällsynt. Trikomonasinfektion har associerats med förtidig födsel, låg födelsevikt och ökad spädbarnsmortalitet. Infektion associeras även med en signifikant ökad risk för HIV-transmission.
Odling av T. vaginalis är referensmetod även om diagnostiken i första hand sker med våtpreparat. Om parasiten inte påvisats i våtpreparat föreligger odlingsindikation om symtom och objektiva fynd överensstämmer med trikomonasinfektion. Indikation för odling gäller även vid misstanke om terapisvikt.
Babesia spp, indikation: Feber, frossa, hemolytisk anemi, influensaliknande symtom, ledsmärtor och trötthet, särskilt hos splenektomerade patienter eller patienter med hematologiska sjukdomar. Babesia sprids av fästingar.