Varicella zoster virus (VZV) är ett dubbelsträngat DNA-virus. Primärinfektion med VZV (varicella, vattkoppor) får man oftast som barn, medan reaktivering (herpes zoster, bältros) ofta sker hos äldre eller immunsupprimerade personer. Efter vattkoppor är immuniteten som regel livslång, förnyat insjuknande i vattkoppor hos en immunkompetent individ är ovanligt.
Diagnosen ställs utifrån klinisk bild och epidemiologiska data. Fall i omgivningen och känd exposition finns ofta som stöd för diagnosen. I tveksamma fall säkerställs diagno¬sen med virusdiagnostik, i första hand PCR på blåssekret.
Vattkoppor under graviditet har i regel samma förlopp som hos icke-gravida vuxna. Om modern drabbas av vattkoppor under graviditeten finns risk att fostret infek¬teras och vid exposition under graviditet är det därför viktigt att värdera moderns immunstatus avseende VZV.
Immunitet mot vattkoppor kan oftast bedömas genom anamnes. Anamnes på genom¬gången, typisk varicella är nästan alltid korrekt. Däremot bör en gravid kvinna med negativ eller osäker anamnes immuntestas innan smittförebyggande åtgärder vidtas. Vid oklar eller negativ anamnes visar antikropps¬analys att ca 3 av 4 ändå haft sjukdomen och alltså är skyddade.
Med hjälp av serologisk analys avseende varicella-IgG i serum avgörs om patienten är immun.