Urinsyra är en nedbrytningsprodukt av nukleinsyror i kroppen. Vid nedbrytningen av purinbaserna adenin och guanin bildas xantin som av xantinoxidas metaboliseras till urat (urinsyra), vilket utsöndras huvudsakligen med urinen. Urat filtreras fritt genom glomeruli, reabsorberas praktiskt taget helt i proximala tubuli, och en aktiv sekretion sker sedan i distala tubuli. I sur miljö är urater svårlösliga, och vid ökad utsöndring i sur urin faller urat ur i tubuli med konkrementbildning och njurskada som följd. De urater som utsöndras via tarmkanalen bryts ned av tarmbakteriernas urikas.
Ökade uratkoncentrationer i serum kan ses vid minskad uratutsöndring, till ex. vid njurinsufficiens, vid viss läkemedelsbehandling, så som tiazider, betablockerare, acetylsalicylsyra i låg dos, ACE-hämmare, cyklosporin, vid preeklampsi, svält och alkoholöverkonsumtion. Förhöjda nivåer kan även ses vid ökad uratproduktion, till ex. vid leukemi, hemolytisk anemi, cytostatikabehandling, excessivt alkoholintag. Förhöjda uratkoncentrationer är associerade med det metabola syndromet, insulinresistens, hypertoni, och kardiovaskulär sjukdom.
Giktartriten orsakas av utfällda uratkristaller i ledvätska som fagocyteras av neutrofila granulocyter, varvid proteaser frigörs. Detta leder till komplementaktivering och en lokal inflammatorisk reaktion.
Låg uratkoncentration kan förekomma till ex. vid svår leverskada, vid ulcerös kolit, Wilsons sjukdom, Fanconi syndrom, xantinoxidasbrist, behandling med allopurinol (hämmar xantinoxidas) och vid "syndrome of inappropriate secretion of ADH".
Analys av urat i serum är indicerad vid misstanke på gikt, uppföljning av uratsänkande terapi, vid preeklampsi, inför cytostatikabehandling av hematologiska maligniteter, och vid "syndrome of inappropriate secretion of ADH".