Blododling påvisar bakterier och svamp i blodet, t ex vid sepsis eller endokardit. Bakteriemin/fungemin är kontinuerlig men mängden kan variera, ofta så låg som 1 organism/mL blod. Frossa är tecken på bakteriell invasion till blodbanan. Provtagning bör inledas oberoende av dylika symtom och alltid innan första dos av intravenös antibiotika-terapi, se särskilt PM (länk nedan).
En blododling tas i ett flaskpar: aerob + anaerob flaska. För att få god känslighet tar man alltid minst två blododlingar (= 4 flaskor) vid varje tillfälle, där varje flaska fylls till 10 mL (8-12 mL). På patient med främmande material (klaff, patch, pacemaker) i hjärtat rekommenderas tre blododlingar (= 6 flaskor).
Blododlingarna tas med fördel samtidigt, från samma stick.
Om antibiotika redan givits bör blododling upprepas omedelbart före nästa dos. Vid liten blodvolym (<3 mL) rekommenderas odling aerobt (om inte anaerob sepsis misstänks såsom vid abscesser, bukfokus, Lemierres syndrom). Venöst blod är att föredra (arteriellt blod kan användas). Vid oklara tillstånd med feber bör flera blododlingar utföras (efter infektionsläkarbedömning).
Provtagning från inneliggande kärlkateter innebär stor risk för förorening. Se avsnitt om kateter och blododling med tidsskillnad.