Immunglobulin A syntetiseras delvis i benmärg, mjälte och lymfkörtlar som monomerer. Dessa utgör cirka 85% av allt IgA i plasma och i plasmaceller belägna i exkretoriska körtlar samt i submukosan i luftvägar som dimerer varifrån det förs vidare till plasman där de utgör cirka 15 % av IgA halten. Dimererna kopplas till ?secretory component? som stabiliserar molekylen och har en viktig roll i slemhinneförsvaret.
Selektiv IgA stegring ses vid IgA-nefrit, tarm- och lunginfektioner, urinvägar, vid regional enterit och reumatoid artrit.
Förhöjda värden ses också vid etylism, neoplasier och kolestas.
Måttligt kombinerade ökningar av IgG och IgA samt även IgM är ofta vanliga vid kroniska, subakuta infektioner.
Sänkta värden ses vid benmärgspåverkan eller vid ärftlig brist.
Låga värden medför ökad risk för komplikationer vid transfusioner av produkter innehållande IgA.