Vid skada på njurglomeruli kan graden av skada belysas genom bestämning av albuminhalten i urin. Albuminförluster via urinen är en av de variabler som används för att följa sjukdomsförloppet.
Mängden albumin i urin vid glomerulusskada beror främst på graden av permeabilitetsrubbning i glomeruli, på antalet fungerande glomeruli samt på albuminkoncentrationen i plasma. Analysen är indicerad vid diagnostik och uppföljning av njursjukdomar, särskilt vid hypertoni och diabetes mellitus.
Låggradig albuminuri (mikroalbuminuri) definieras som albuminutsöndring mellan 20-200 µg/min under nattvila, vilket motsvarar 30-300 mg albumin/dygn. Normal utsöndring i vila är < 20 µg/min vilket motsvarar < 3,0 g/mol U-Albumin/Kreatinin index i den första morgonurinen.
Utsöndring av albumin i morgonprov och stickprov varierar och påverkas av patientens diures och ortostatisk proteinuri under dagen. Olika referensintervall för Albumin/kreatininindex korrigerar detta. Därför bör man vid bedömning av resultatet ta hänsyn till provtagningstidpunkt.